Visar inlägg med etikett Padda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Padda. Visa alla inlägg

fredag 18 juli 2014

Padda på altanen

Vi fick besök av en padda på altanen, en Bufo bufo. Tyvärr var jag själv inte hemma när hon kom, men hon fastnade på bild i alla fall. Jag säger hon för det tror jag att det är. 

Fakta Vanlig padda Bufo Bufo - Naturhistoriska riksmuseet
Utseende 
Paddan är ett robust och satt groddjur, inte lika slank som grodorna. Huden är tjock och vårtig. Färgen är brunaktig men varierar i ljust och mörkt. Honan blir 123 mm lång, hanen bara 78 mm.

Förekomst
Paddan förekommer i större delen av Sverige, med undantag för fjällen. Den föredrar inte någon speciell terrängtyp. Vad den däremot behöver, är fuktiga gömställen under dagen, såsom under stenar, rötter, omkullfallna träd, tuvor, buskar, eller i lövhögar. Det är därför vi ofta hittar den i våra trädgårdar och parker.
 
Enstöring
Paddan är solitär. Den är ett skymnings- och nattdjur med gott mörkerseende, och patrullerar ett litet revir. Den är också stationär, man kan återfinna den på samma ställe i veckor eller månadsvis.

Paddan kan klättra och intar stundtals dagplatser högt upp, på murar och i häckar. Vid regn eller fuktigt väder, blir de även aktiva på dagen och kan jaga daggmaskar.

De övervintrar på frostfritt djup, från september-oktober till april-maj. Flera paddor kan övervintra på samma ställe, ibland i sällskap av kopparödla och huggorm.

Fridlyst
Den vanliga paddan, liksom alla våra paddor, grodor, ödlor och ormar är fridlysta i hela landet.

Jakt och föda
Paddornas begränsade jaktrevir gör att de mest sitter och väntar på att smådjur skall passera förbi, exempelvis ditlockade av en trädgårdslyktas sken, eller en ljus berghäll i månens sken.

De är nyttodjur i våra trädgårdar, då de äter insekter, deras larver, spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl- och groddjur, även möss tas av större paddor.

Reproduktion
Direkt efter övervintringen från april till juni, när vårvärmen har kommit, beger sig paddorna till sina lekvatten, samma vatten som de en gång själva föddes i. Vandringen kan pågå mellan ett och tio dygn, och sker nattetid. Sträckan kan uppgå till drygt 2 km.

Som lekvatten duger det mesta, såsom vegetationsrika sjövikar, mindre gölar, dammar, hällkar, havsvikar med låg salthalt (Bottniska viken) och brackvattensamlingar. Paddorna använder, till skillnad från grodorna, den djupare delen av lekvattnet. Vattentemperaturen måste nå 8° C för att leken skall komma i gång. 

Sjunger högt
Hanarnas sång hörs ljudligt och påminner litet om ejderns kluckande läte. Hanen eller ofta flera hanar klamrar sig fast (amplexus) om en hona. De har yttre befruktning, det vill säga honan lägger äggen och hanen sprider sina spermier över äggen och befruktar dessa. Paddornas rom läggs i två gelésträngar (till skillnad från grodornas som läggs i klumpar), som kan bli 3-6 meter långa och kan innehålla 2000-4000 ägg. Äggen är 1,5 -2,0 mm i diameter.

Utveckling
Efter 8-12 dygn som ägg, kläcks den lilla larven (paddynglet) som är 2-6 mm lång. Efter circa 8-12 veckor är den 26-35 mm lång. Som föda äter larven mikroorganismer, bakterier och alger. Äldre larver kan gnaga på döda djur.

Så metamorfoserar den, övergår från en vattenlevande larv till en landlevande liten padda. Den nybildade paddan är 8-15 mm lång och svart. Den är till skillnad mot den vuxna paddan, dagaktiv och man kan vid tiden efter metamorfosen se dessa unga paddor i stort antal vandrande upp från lekvattnen på väg att sprida sig i omgivningen.

Mot slutet av första sommaren, strax innan övervintringen är paddan 20-22 mm lång. Nästa sommar har den blivit 40 mm lång. Hanarna blir könsmogna vid 3-4 års ålder, honorna 5-6 år. Den maximala livslängden på en padda är 40 år.

Försvar, fiender och hot
Larverna har giftigt hudsekret som kan skydda dem mot att ätas av fisk och kräftor. Förutom en mängd små giftkörtlar i huden på ryggen så har den gott skydd av ett par stora körtlar i nacken.

Trots dessa giftkörtlar så är räv, hund, grävling, kråka, skata och snok naturliga fiender till paddan, som stundtals själv kan ta en och annan padda, dock mest ungpaddor. När djur äter upp vuxna paddor är det endast inälvor och köttet som tas sedan skinnet tagits av.

Parasiter
Spyflugorna Lucilia bufonivora och L. sylvarum parasiterar på paddor. Flughonan lägger ägg på paddans bakdel, rygg eller lår. När larverna kläckts vandrar de längs ryggen fram till ögat eller näsöppningen där de kryper in. Sedan förtär de huvudets mjuka delar, men lämnar hjärnskålen och huden orörda. Paddan dör efter 2-3 dygn då larverna har förstört livsviktiga organ.

Människans hot
Omfattande skogsdikning och bortagande av lekvatten är hot mot arten. Hinder på vägen till och från lekvattnen stör också, på en bilväg om våren kan mängder av paddor dödas. Här är tunnlar under vägen en god lösning. Lokala populationer går under om ett lekvattnen försvinner.

Namnförklaring
Det svenska ordet padda härstammar från fornsvenskans padda, som har gemensamt ursprung med et germanska språket, och troligtvis av ljudmålande ursprung. Ordet är känt hos oss sedan före 1520.

Det vetenskapliga namnet bufo kommer från latinets ord för padda i poetisk betydelse.
Systematik:

Rike: Animalia (djur)
Stam: Vertebrat (ryggsträngsdjur)
Klass: Amphibia (groddjur eller amfibier)
Ordning: Anura (stjärtlösa groddjur)
Familj: Bufonidae (paddor)
Släkten: Bufo (padda)
Systematik