Siaröfortet

En av dom rätt få dagarna med sol denna sommar tog vi oss med båt till Siaröfortet  mitt i Furusundsleden. Tyvärr hade den guidade visningen redan varit när vi kom dit så vi fick gå runt själva inne i bergets gångar, vilket var mycket spännande och sevärt. Det var rejält fuktigt och luktade rätt unket där nere. 

Det finns gästhamn och vandrarhem på ön. Om man inte vill eller kan ta egen båt går det båt från Waxholm

Nedanstående text är hämtad från Wikipedia

Siaröfortet ligger på Kyrkogårdsön väst om Siarö i Stockholms skärgård, vid Furusundsleden, och utgjorde tillsammans med Ängsholmsfortet Vaxholms yttre befästningslinje. Fortet var från början planerat att uppföras på Siarö, därav namnet. Man ändrade sig dock och byggde istället på Kyrkogårdsön. Namnet Kyrkogårdsön kommer av att det fanns en gammal begravningsplats för koleraoffer på ön.

Bakgrund - Beslut om en förstärkning av Vaxholms fästning genom Vaxholms yttre befästningslinje togs 1914. När första världskriget bröt ut började man byggandet av Siaröfortet 1916. Slutbesiktningen kunde dock inte ske förrän 1924, efter att kriget var slut 1918. Som en del av försvaret av inloppet till Stockholm ingick också en kanonanläggning uppe på Ljusterö huvud.

Fortet - Anläggningen består av ett huvudverk som är nedsprängt i berget. Betongtaket har en tjocklek av fyra till sex meter. I huvudverket fanns även stridsledning, ammunitionsförråd och förläggning för besättningen. Via en tunnel kunde man nå de strandnära utanverk. Huvudbeväpningen bestod av två tunga 15,2 cm kanoner som kom från pansarskeppet HMS Svea (sjösatt redan 1885). Ursprungligen skulle kanonerna skyddas av pansarkupoler men för det räckte inte pengarna. Vid stranden fanns fyra 57 mm kanoner och en stor höj- och sänkbar 5.000 watts strålkastare. Hela östra, norra och västra sidan var omgiven av taggtrådshinder, vars rester fortfarande finns kvar. Inne i berget fick cirka 270 soldater plats, här fanns sovrum, matsalar, kök, toaletter, kontor och förråd för mat, vatten och vapen.

Redan som färdigställd försvarsanläggning fick Siaröfortet underkänt p.g.a. alltför fuktiga övernattningslokaler inne i berget varför man förbjöd övernattningar för värnpliktiga inne i fortet under fredstid. När andra världskriget bröt ut 1939, betraktades fortet som omodernt. Anläggningen användes dock för militärövningar fram till 1960-talet, då det lämnades och började förfalla.

Nutid - På 1990-talet började man rusta upp fortet för att använda anläggningen som militärmuseum och turistmål, idag är både logementet och fortet i mycket gott skick. Idag bedriver Blidösundsbolaget vandrarhem och konferenscenter i de gamla kasernerna. Man anordnar också guidade turer ner i fortet. Blidösundsbolaget har under sommaren regelbundna turer till fortet. Anläggningen ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk

Båttur till Lilla Vitkobben

Idag tog vi oss ut med styrpulpetaren till Lilla Vitkobben med hela familjen samt ytterligare två båtar. Skärgården bjuder i år på väldigt mycket blommor, det får vi ju tacka den här regniga och kalla sommaren för. 

Vi såg häger.....

....och mink. Det har jag inte sett på många år, men jag hörde att det syntes en mink i viken på midsommarafton. Och vi har dessutom haft besök av en mink som har bajsat och kalasat på en abborre inne i vår båt när den låg vid varvet på Djurö, luktade inte gott. Vi såg någonting som såg ut som ett fågelbo på marken, men vi tyckte att det var konstigt att det var en massa benrester i. Nu har jag googlat lite och tror att det kan vara minkens daglega.

På ön finns en liten damm och en så kallad gryta.

Båttur till Artipelag

Idag tog vi en tur till Artipelag med vår båt. Vi åkte längs Hölö, via Malma, Kolström förbi Ingarös söta lilla kyrka. 

 Framme vi Artipelag fanns det gott om bra platser att lägga till vid.

 Har man inte egen båt kan man ta den här från Nybrokajen.

Även denna dag såg jag orm. En hyfsat rejäl svart snok som låg på stenarna vid strandkanten och solade.

Några statyer i skogen utanför stället. Vi åt en mycket god skärgårdsbuffé som jag varmt kan rekommendera.

Tillbakavägen tog vi Strömma kanal. En fin och trevlig båttur som tar lite tid eftersom det är mycket hastighetsbegränsningar, men det finns mycket att titta på längs vägen.

Långt bort i horisonten sett från viken såg vi den här märkliga båten. Såg senare i tidningen att det är världens största segelfartyg som tidigare under dagen gästat Skeppsbron i Stockholm.