Vårstädning 2013

Som vanligt fint väder och ett gott deltagande. I år grusades Trötta Backen som har blivit väldigt illa åtgången av regn. Några tappra började med spade och skottkärra för att få ut dom drygt 10 ton grus som låg i en hög ovanför backen. Dom hade nog fått hålla på ett bra tag om dom skulle få ut allt grus på det sättet, så alla var rätt nöjda när Kjelle kom med traktorn. Det krattades och gjordes fint på midsommarängen, sittmöblerna  ställdes ut och tvättades av, potthålen längs vägarna fylldes igen och precis som alltid kom "Korv-Barbro" klockan 12 med korv, dricka och kaffe.

Trötta backen efter grusning

Inbrott

När mina föräldrar kom ut till huset på Lindholms väg igår möttes dom av en tråkig syn. Ett fönster på husets baksida var uppbrutet, förmodligen har en kofot använts. Fönstrets krokar och fönsterbrädan innanför har förstörts, men blommorna som stod i fönstret har plockats bort och ställts utanför på marken. Vid en första genomgång kunde det inte upptäckas att någonting blivit stulet. Detta har skett någon gång mellan den 18 - 22 april. Händelsen är polisanmäld.

Dessutom har ett mail från Hölöns vägförening kommit som berättar att det varit inbrott i ett hus som ligger vid Hölövägen - Tennisbanevägen. Det inbrottet skedde förmodligen helgen 13 - 14 april.

Kanske dags att ta en tur ut till stugan och kolla att allt står rätt till.

Vintriga påskbilder

Påsken tillbringade vi som vanligt i Stavsnäs. Det blev inte mycket till promenader i området, det var fortfarande väldigt isigt och halt på vägarna. Trodde nog att våren skulle ha kommit lite längre. Trötta backen var inte att leka med, men jag tog mig i alla fall ner till viken med min kamera. Det är mycket lågt vatten just nu.

Är ingen stjärna på fåglar men jag tror att det är Viggar som ligger precis utanför iskanten.

Isläget i viken

Helgen 2-3 mars åkte vi ut för att ha en mysig familjehelg på landet. Vädret var väl inget vidare, fruktansvärt blåsigt, kallt och glashalt på vägarna. Med livet som insats tog jag mig ner till viken med kameran och tog lite bilder.

Udden utan mast

Här faller skärgårdens högsta landmärke

Text och bild: Per Göthlin
Texten införd i Båtnytt nr 3/2013

Stockholm Radios 80 meter höga sändarmast, som väglett båtfolket sedan 1937, gör sin svanesång. Runmarö i bakgrunden.

 

Mastfoten. 80 meter högt galvat järnskelett avslutas nertill med en liten kula som står i en handske, ovanpå en piedestal i porslin. Mycket tryck på liten yta!

Likt frihetsgudinnan i New York, avslutades toppen med en vacker krans. 

Få stag och enkla vantskruvar höll masten på plats. Att den stått emot tidens tand berodde på överdimensionerat gods och gårdagens goda järnkvalitet, ansåg mastfällarna.

Likt ett Eiffeltorn placerades masten 1937 på den udde i skärgården som låg längst ut i havet och hade landförbindelse. Ett sinnrikt system av järnprofiler, bultar och muttrar avslutades i en liten avsmalnad mastfot (i vänstra bildhörnet). 

Två stålkulor nere vid foten av masten. Kan det ha varit åskledare av nåt slag?

I den här trånga järnpelaren sägs det att skeppare Arne Sandström en gång klättrade upp för att byta lampor.

Östervikens förbjudna zon

Taggtråd och förbudsskyltar omgärdade området. Den här skylten hittade min pappa under kriget. Har varit placerad på vårt torrdass sedan dess. Han tyckte det var ett passande ställe, med tanke på texten om förbudet ”att inom området innehava sprängämnen”.

En halvtimme efter fällningen var Kjelle där med skuta och dykare för att påbörja bärgningen.

Ser du nåt?  Dykarna berättade för mig att sikten var förträffligt god nere på 10 meters djup, där masten låg.

Det krävdes två kraftiga kanonskott för att golva det 75-åriga järnskelettet. Och när hon väl föll, föll hon som en fura: rak i ryggen, utan brott, utan kollaps – bara spikrakt ner i plurret. Plasket var i klass med Mr Bonds dyk i senaste filmen.

Stockholms skärgårds högsta landmärke, den 80 meter höga radiomasten utanför Stavsnäs Vinterhamn, mitt emellan Nämdö- och Kanholmsfjärdarna, och som visat vägen för så många båtmänniskor, fick inte stå kvar.

Hon byggdes 1937 och var fram till 80-talet sändarmast för Stavsnäs Radio, sedermera Stockholm Radio. Anropssignalen var SDJ, en livsviktig länk i den svenska sjöfarten. Under kriget hade man bland annat kontakt med lejdbåtarna ute på Nordsjön.

Telia, eller Kungliga Telegrafstyrelsen som verket hette när masten byggdes, och som äger masten, tyckte inte den var värd att behålla. Den har inte använts sedan 1980-talet då radiotrafiken flyttades in till Stockholm, dessutom ansåg Telia att masten var rostig.

Så en snöhöljd januaridag, nästan på dagen 76 år efter dess resning, sprängde Telia av stagen till masten.

Ett rejält kanonskott dånade i snötjockan – men masten stod kvar, trots att vanten hängde slaka. Ännu ett skott behövdes för att fälla henne.

‑ H`en va en stark en, tyckte mastfällarna.

Reapris på Telias tomt

Den sedan urminnes tider obebodda udden på Hölöns norra spets har nu Telia sålt för en spottstyver, 2,4 miljoner. Udden lades inte ens ut till allmän försäljning.

Man kunde ju ha hoppats på att Telia kunde ha avsatt området till fågelskyddsområde (havsörnar och massvis med ejder gillar det orörda området) eller låtit det bli ett allmänt strövområde. Den här delen av skärgården är ju extremt hårt exploaterad och 2,4 miljoner i Telias budget är väl bara en droppe i deras redan ifrågasatta ekonomi.

Historisk plats

För det är ju inte vilken udde som helst.

Redan i skärgårdens äldsta seglingsbeskrivning, från 1200-talet, finns dessa farvatten nämnda. Och under 1300- och 1400-talet var det högtrafik runt udden. Stora flottor ledda av Albrecht av Mecklenburg, Kristian I, Kristian II var ständigt på jakt att via Vindö strömmar ta sig in till Stockholm och inta staden.

Och från Djurhamn, ett kryssben bort ‑ där Sveriges största örlogshamn från 1400-talet fram till 1630, låg ‑ drog Gustav Vasa, Karl IX och Gustav II Adolf runt udden på väg ut på Östersjön.

Och när lotsväsendet organiserades i slutet av 1600-talet blev området den största lotsstationen i Stockholm. Av Stockholms 68 lotsar år 1751, var 49 boende på Runmarö (några också på Södra Berghamn).

Nobelpristagaren och radiomasterna

Och som om inte detta var nog, har nobelpristagaren Tomas Tranströmer skrivit en så fin dikt om livet i dessa farvatten.

I inledningsdikten till Östersjöar, berättar han om sin morfar som var lots på Runmarö, snett emot radiomasterna. Tranströmer har sedan barndomen tillbringat somrarna på Runmarö.

”Det var före radiomasternas tid.

Morfar var nybliven lots.

---

När det var tjocka: halv fart, knappt ledsyn. Ur det osynliga kom udden med ett enda kliv och var alldeles intill.

Brölande signal varannan minut. Ögonen läste rätt in i det osynliga.

(Hade han labyrinten i huvudet?)

Minuterna gick.

Grund och kobbar memorerade som psalmverser.

Och den där känslan av ”just här är vi” som måste hållas kvar, som när man bär på ett bräddfullt kärl och ingenting får spillas.”

Faktaruta

Wikipedias text om Stavsnäs Radiomaster:
Den 14:e december 1914 öppnade Televerket tillsammans med Marinen den första radiostation i Stockholms närhet. Den låg i Vaxholm och hette Vaxholm radio/SAF. Den första januari 1937, flyttade den civila verksamheten till Stavsnäs, och bytte då namn till Stavsnäs radio med anropssignal SDJ. Sändarstationen låg på Hölö på Fågelbrolandet i Värmdö. Tjänsterna på Stavsnäs radio var då telegrafi på långvåg och gränsvågstelefoni. Året därpå påbörjades prov med VHF-trafik till Gotlandsbåtarna. Under krigsåren var trafiken mycket begränsad och skedde huvudsakligen med Gotlandsbåtarna och isbrytare, men även en del trafik på långvåg till lejdbåtar på Atlanten förekom.[1]

Som alla större kustradiostationer, så fungerade Stavsnäs radio/Stockholm Radio även som sjöräddningscentral från 1947 och fram till GMDSS införande, inom det geografiska täckningsområdet för sina VHF-kanaler.^[1]
1953 anslöts stationen till telexnätet.
Den 1 januari 1960 bytte stationen namn till Stockholm Radio.
1963 installerades den första permanenta kanalen för VHF-telefoni. År 1973 övertogs sändar och mottagarstationerna på sydkusten från Malmö radio som samtidigt lades ner. På samma sätt övertogs även telefonitrafiken från Blekinge radio. Efter ombyggnad av stationen i början på 1970-talet fördes olika diskussioner om förändringar. Alltifrån nedläggning och överflyttning till Göteborg radio, till flyttande av stationen närmare Stockholm.
Flyttning av stationen till Årstadal genomfördes 1980 och i slutet av året övertog Stockholm Radio Televerkets flygtrafiktjänster från mottagarstationen i Enköping och sändarstationen i Karlsborg.
I samband med förberedelserna för införandet av säkerhetssystemet GMDSS 1999 minskade behovet av kustradiostationer och Stockholm Radio övertog trafiken från Härnösand radio den 31 mars 1993.^[2] År 1994 flyttade Stockholm Radio till nya lokaler i Nacka Strand. Samma år den 1 december övertogs passning av kortvågstelefoni från Göteborg radio, och den 20 december 1994 även gränsvågstelefoni och långvågstelegrafi.^[3] Stockholmradio blev därmed den enda kvarvarande civila svenska kustradiostationen.
Stockholmradio, som alltså tidigare varit en del av Televerket/Telia, köptes 1 maj 2003 av Viamaregruppen och är från sommaren 2010 ett varumärke under NMSS AB.
I samband med bildandet av NMSS (Nordic Maritime Services Stockholm AB) renodlades också verksamheten med fokus helt på sjöfart och båtliv.

I oktober 2010 flyttade Stockholmradio sin operativa verksamhet från Nacka till Viamares huvudkontor på Karlavägen i Stockholm.