Östervikens seglarskola

När jag var barn, tror att jag kan ha varit 8 år, startade Per och Mats Göthlin Östervikens seglarskola. Den första veckan var vi inte särskilt många barn. Av dom som var med bodde dom flesta i viken men det fanns en kille som kom utifrån minns jag. Vi hade det så himla roligt så vi (eller våra föräldrar) anmälde oss en vecka till direkt efter. Sommaren därpå hade seglarskolans rykte spridit sig och det var betydligt fler ungar.

Jag hade lite svårt för det där med babord och styrbord så jag satte fast ett klistermärke i form av en blomma på insidan av skrovet på det som var styrbord, tror jag, kan ha varit babord.

Det kan inte ha varit helt lätt för skepparen Arne Sandström när han kom in i viken med Mälarfors, när det kryllade av vimsiga barn som försökte komma någonvart i den snurrande vinden. Det har aldrig varit särskilt lätt att segla där inne för vinden kommer från alla håll. Desssutom låg det på den tiden en hel del båtar på svaj vid boj, så det var ganska trångt.

Jag minns ett tillfälle när det i stort sett inte blåste någonting och jag låg och guppade mitt i viken och Mälarfors kom in. Arne tutade på mig, vet inte om han gjorde det för att han tyckte att jag låg i vägen eller för att han ville hälsa eller rent av skoja med mig. Jag tyckte inte att det var ett dugg kul, föll ihop som en våt fläck på durken. Storgråtandes drev jag till slut in bland stenarna utanför Werners tomt. Blev hämtad av följebåt och lovade mig själv att aldrig någonsin segla mer, men det har jag ju faktiskt gjort.

Många år senare träffade jag i ett helt annat sammanhang en kille, en total främling för mig som sa "du och jag har gått på samma seglarskola när vi var barn, du hade en blomma på insidan av båten för att veta vad som var babord och styrbord". Det måste ha varit han som inte bodde i viken.

Så småningom blev viken för trång för verksamheten, vet inte om det kanske var Arne som tröttnade. Då flyttade seglarskolan till båtklubben innanför Vinterhamn.