Var är alla barn i viken

...  och vad gör dom? Jag tror att det finns en hel del men inte alls lika många som på 60 och 70 talet. För vi var många och vi var i olika åldrar men det spelade ingen roll, vi lekte tillsammans i alla fall.

Från början var det väl mest jag och min kusin Rosemarie. Oftast i berget hemma på tomten när vi inte var nere i viken och badade. Så småningom blev vi fler och fler och till slut var vi riktigt många. Ulrika, Niklas, Robert, Gunilla, Leif, Ivar, Uffe, Helene, Charlotte, Hasse-Mario, Joel och lite småbrorsor som ibland fick vara med men ibland var lite för små.

På den tiden gick Österviksvägen inte rakt fram vid Selanders utan  i en kurva runt rosensnåret vid Fendrich och följde sen syrenhäcken vid Bengtssons. Då kunde man leka land och rike på planen framför Selanders. Det gjorde vi också utanför mina föräldrars hus. Där lekte vi burken också. Det är på samma ställen som midsommarfirandet varit tidigare, innan det flyttades ner till viken.

På familjen Brooks tomt lektes röd vita rosen och ibland var det kottkrig. Nere vid klipporna mot fjärden övergick det till sjögräskrig. Och vi badade, oj vad vi badade, både i viken och vid Nämdöfjärd.

Ibland metade vi, och mask grävde vi fram i alsnåren på vägen mot sterbhusbryggan utanför Kycklingtanten (i dag Olssons). Där var det riktigt snårigt och fuktig och vi var livrädda för att fästingarna skulle ramla ner i håret på oss från alarna, för då trodde man att det var där dom fanns. Och vi fick fisk, abborrar mest.

Hemma hos Helene och Charlotte lekte vi tjejer med klippdockor som vi ritat själva. Vi kunde hålla på i flera dagar och vi byggde upp miljöer i deras våningssängar som man inte behövde plocka undan förrän leken var klar. Min dotter Hanna fortsatte med klippdockorna som lever kvar i en skokartong hemma hos mamma och pappa.

När vi blev tonåringar kom jolleseglingen in i våra liv. Själv hade jag en optimistjolle och det hade även Ulrika, och Brooks. Ivar hade en Snipe (tror jag) Brooks, Rosemarie och Niklas hade en Flipper. Säkert fanns det någon mer segeljolle som jag inte minns. Båtarna drogs upp på stranden i viken.

Och vi gick till vinterhamn och köpte glass, vilka ungar gör det idag?

Helgen 27-28 oktober

Den här helgen var jag ute på landet tillsammans med några vänner. Kunde inte valt en bättre helg, vilket fantastisk höstväder. Dock ganska kallt, 4 minus på söndagmorgonen. Nere vid fjärden där solen låg på var det helt underbart skönt. Fjärden låg verkligen blank som ett nybonat golv.

Kall morgon.

Östervikens seglarskola

När jag var barn, tror att jag kan ha varit 8 år, startade Per och Mats Göthlin Östervikens seglarskola. Den första veckan var vi inte särskilt många barn. Av dom som var med bodde dom flesta i viken men det fanns en kille som kom utifrån minns jag. Vi hade det så himla roligt så vi (eller våra föräldrar) anmälde oss en vecka till direkt efter. Sommaren därpå hade seglarskolans rykte spridit sig och det var betydligt fler ungar.

Jag hade lite svårt för det där med babord och styrbord så jag satte fast ett klistermärke i form av en blomma på insidan av skrovet på det som var styrbord, tror jag, kan ha varit babord.

Det kan inte ha varit helt lätt för skepparen Arne Sandström när han kom in i viken med Mälarfors, när det kryllade av vimsiga barn som försökte komma någonvart i den snurrande vinden. Det har aldrig varit särskilt lätt att segla där inne för vinden kommer från alla håll. Desssutom låg det på den tiden en hel del båtar på svaj vid boj, så det var ganska trångt.

Jag minns ett tillfälle när det i stort sett inte blåste någonting och jag låg och guppade mitt i viken och Mälarfors kom in. Arne tutade på mig, vet inte om han gjorde det för att han tyckte att jag låg i vägen eller för att han ville hälsa eller rent av skoja med mig. Jag tyckte inte att det var ett dugg kul, föll ihop som en våt fläck på durken. Storgråtandes drev jag till slut in bland stenarna utanför Werners tomt. Blev hämtad av följebåt och lovade mig själv att aldrig någonsin segla mer, men det har jag ju faktiskt gjort.

Många år senare träffade jag i ett helt annat sammanhang en kille, en total främling för mig som sa "du och jag har gått på samma seglarskola när vi var barn, du hade en blomma på insidan av båten för att veta vad som var babord och styrbord". Det måste ha varit han som inte bodde i viken.

Så småningom blev viken för trång för verksamheten, vet inte om det kanske var Arne som tröttnade. Då flyttade seglarskolan till båtklubben innanför Vinterhamn.

Österviksregatta

Letade efter några gamla foton i en kartong i förrådet. Hittade inte det jag sökte men väl dessa från slutet av 60-talet eller kanske någon gång i början av 70. Stor optimistjollesegling arrangerad av bröderna Göthlin i viken. Båten med snurran är densamma som ligger där än idag.

Den röda optimisten med rött-vitt-blått segel är min. Den är i trä och byggdes i slutet av 50-talet av Tomas Rudevall då boende i det hus som idag bebos av familjen Hasselqvist. Pappa köpte den av honom när Per och Mats Göthlin startade seglarskola i viken. Den var då ganska otät så pappa fixade till den och den fick då den röda färgen, från början tror jag den var brun. Den finns fortfarande kvar men är i behov av lite renovering igen och ett nytt segel..

Här sitter min mamma Ulla Lindholm för garanterat första och enda gången i en optimistjolle.

Bilderna är tagna med en för den tiden så typiska instamatic-kameran. Kvaliteten är väl inte den bästa men bilderna väcker minnen.

Decauvillevagn

Har nu fått veta att den lilla upp och ner vända vagnen i grusgropen mot fjärden heter Decauvillevagn. Dom användes förr för att transportera grus och sand på räls ner till stranden där  det lastades på båt. Idag finns det bara en kvar men jag minns att det fanns fler när jag var barn. Av dykare har jag fått höra att det ligger fler i vattnet utanför stranden.

Höststädning 2012

Inte trodde vi väl att vi skulle få så fint väder med tanke på gårdagens ösregn och blåst. Som vanligt mycket stor uppslutning. Alla vägar var nysladdade så det fanns inga potthål att fylla igen. En ny hastighetskylt för området sattes upp. En sänkning från 30 till 20 km/timmen. Om vi kör lite långsammare dammar det inte lika mycket och det bildas inte nya potthål lika snabbt.

Fåglar

Lite fågelbilder tagna under sommaren.

Skarvkoloni utanför Dalarö.